Punkt för Brunsås-gate

Jag har inte skrivit något om Brunsås-gate här på bloggen. Jag har varit inblandad i en omvälvande mediedebatt om huruvida man får citera sina kollegors uttalande på Facebook i tidningen. Jag gjorde just detta när jag i Expressen recenserade SVT-programmet Landet Brunsås. Min Facebook-vänskap med kulturskribenterna Anna Hellsten och Annina Rabe får nog därmed betraktas som avslutad. Jag minns vår fina vänskap med dessa söta bilder från en väldigt blöt kväll på Marie Laveau, någon gång i början av mitt yrkesliv. Hittade dem i går i min dator.

Anna Hellsten ber mig veta hut, på säkerligen goda grunder. Och Annina Rabe värnar sin anonymitet genom att ikläda sig burka. Vilket i stora drag gestaltar deras linje i frågan.

Jag - en NK-författare

I förmiddags spelade jag in ett 28 minuter långt tv-program som heter "En bok - en författare" och som sänds någon gång efter vinter-os. John Crispinsson och jag satt och dividerade i vackra bruna läderfåtöljer i en studio på Tulegatan där Utbildningsradion bor.

En fråga som återkommer är vem som köper mina böcker. Jag kan efter att ha talat med förläggaren om saken i alla fall konstatera att NK:s kunder har köpt över 500 stycken.

Hur jag bromsade Mr Blom

En av de närvarande på söndagens Tupperware, en konservativ herre vid namn Edward Blom, har nu gett sin egen syn på tillställningen. Blom är en fideikommissförsvarare av rang och var inledningsvis på stridbart söndagshumör. Men tydligen rann ilskan snart av honom. Vet inte om jag ska beklaga att jag är så feg eller se det som beröm. Läs i alla fall hans fantastiskt roliga rapport.

Ett utdrag.

" ... bara dagar senare blev jag bjuden på nämnda tillställning och där står han i alltså i egen person: Björn av Kleen. Jag hade förväntat mig en överlägsen arg, ung man i svarta jeans, men möttes av den totala motsatsen. I en elegant linnekostym utgjorde af Kleen en sann sinnebild av älskvärdheten, dämpad, artig, verserad och smidig. Fanns inte ens en chans att få igång en diskussion, utan likt en bysantinsk yrkesdiplomat fångade han elegant in alla frågor och återförde dem väl inlindade i bomull och omslagspapper, i förbifarten, lite kokett omnämnande sin egen konflikträdsla."

(Blom har dock fel om påstådda linnekostym. Min ljusgrå vinterkostym är tillverkad i ull och kashmir.)

http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/02/03/af-kleen-aelskvaerd-yngling-med-giftig-penna

Vårens färg: saffransbulle

Om hösten gick i havregryn kommer våren mer likna en lussekatt. Opening Ceremony's och Levi´s nya manchesterkostym tyder på detta. Premiärvisades hos bloggaren Mister Mort idag. Svårburen men ändå åtråvärd.

Ny värme på Expressen

Vaknade i morse med feber men känner att jag ändå måste skriva något kort om Expressens Kulturs årliga fest på Dansmuseet, som hölls i måndags afton. Här delas fyra priser ut (barnkultur, scen, musik och Björn Nilsson-priset till en kulturjournalist).

I flera år gick jag hem från de där tillställningarna med ångest. Man kände sig utanför och stel på ungefär på samma sätt som jag gjorde när jag ansökte om att få plugga i Cambridge, fick komma på intervju, och förnedrades duktigt av en ond tweedgubbe som ställde frågor i stil med hur jag tänkte lösa Israel-Palestina-konflikten. Jag var 20 år och extremt obildad.

Men igår på Expressenfesten var det så himla fin stämning. Allt från unga-och-lovande till tunga dignitärer och alla tycktes ha lika trevligt. Själva prisutdelningen var Björn Wimanskt lustig och inte alls allvarlig eller högtidlig som kulturbranschen ibland blir när den ska fira sig själv. Lokalen är ett slags museihall med dockor i vackra vitrinskåp. Den kändes tidigare kall och ogästvänlig, nu var den liksom Fanny & Alexanderskt magisk.

Jag vet inte om det var den annalkande febern, men bland Janne Gradvalls tunga oxblodbrogues, Abbe Bonniers rutiga kostym, Leo Lagercrantz smokingjacka, Katrine Kielos svarta blåsa och Annette Kullenbergs nya frisyr uppstod ett slags värme jag aldrig tidigare upplevt i Expressensammanhang. Kudos till redaktionen.

ABF-Djursholm-Liljeholmen

En helg präglad av boken.

1) I fredags arrangerade Författarcentrum ett slags skyltfönster för sin verksamhet. Det var på ABF i Stockholm. Författarcentrum administrerar författarföreläsningar och dylikt. Jag läste i tio minuter inför 171 kvinnliga bibliotekarier och 17 manliga (om jag minns rätt). Det var första gången jag läste högt inför en så stor samling och jag blev lite rörd av stoffet på ett helt annat sätt än när jag skrev det. Det var det sista kapitlet som handlar om mig själv.

Detta har redan resulterat i en föreläsning på Världsboksdagen i Mariefred. Trevligt.

2) I lördags var jag och Svante Weyler på Djursholms bokhandel. Jag läste inledningsvis ungefär samma stycke som på ABF, men publiken reagerade på ett helt annat sätt. De i mitt tycke komiska partierna gick inte riktigt hem och jag blev nervös och okoncentrerad. Ett bra samtal efteråt dock. Och en utsökt bokhandel, med mattor, vackra hyllor och espressoskåp (med Jesper Högström och Co:s litterära manifest på insidan av dörren). Jag uppmanade Svante att öppna en sådan boklåda i stan.

3) I söndags: Tupperware-party hemma i en magnifik våning på Liljeholmskajen mittemot Hornstull. Det var jag, arrangören Gunilla Kinns mamma och Torbjörn Elensky som var talare/uppläsare. Det såldes vin och snacks och pengarna gick till Haiti.

Syftet med dessa Tupperware-fester är ju förutom att sälja ytterligare några exemplar böcker - här gick 6, vilket är tredubbelt jämfört med signeringen i bokhandeln i Helsingborg - att möta läsare i en intim och öppen miljö. Det var det verkligen. Jag hade knappt börjat förrän engagerade inpass och frågor om fideikommisset kom från publiken (ett 20-tal närvarande). Den klart bästa publikkontakten hittills. Metro uppmärksammade salongen och hade en pressfotograf på plats. Enormt tack till journalisten Gunilla Kinn för arrangemanget och till värdparet för upplåtande av svindlande vacker våning.

Förhoppningen de ärvde

Under inlägget Klasskamp i Kristianstad har "Majsan" invänt mot arrendatorernas friköpskamp. Rune Persson har mejlat en replik.


"Nej, Majsan, lagrådet har inte yttrat sig om friköpsrätt för bönderna under historiska arrenden. Eftersom regeringen trotsade riksdagens beslut 1989 och inte lade regeringsförslag (1994), i ärendet, saknade lagrådet anledning att ta ställning.

Fideikommiss är stiftelser som saknar fysisk ägare. Siste frälseägaren bestämde på 1700-talet att efter hans död skulle hans ätt för evigt behålla sin ställning över bondejorden i hela bygder. Inte ens minsta del fick säljas. De skulle bestå som små privata kungariken med slott och underlydande bönder att beskatta eller begära oreglerad dagsverksskyldighet av.
Det hade förstås varit intressant att fått lagrådets syn på om dessa feodalrättsliga system inte skulle anses som föråldrade (obsoleta!) i vår tid i dess blockering av rätten till enskilt ägande för jordbruksbefolkningen.

”Rätten till enskilt ägande har grundläggande betydelse för det svenska samhällssystemet” (Fri- och rättighetskommittén, betänkande Regeringsformen SOU 1993:40). Den är ”ett väsentligt värn för den enskildes frihet mot en övermäktig stat”, och, - skulle man kunna tillägga: ett värn mot övermäktiga fideikommissinnehavare som i stor skala lägger under sig böndernas fädernejord. Den enskilda äganderätten är en ”oundgänglig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi, och den är av stor betydelse både för de enskildes välfärd och den nationella ekonomin. Äganderätten leder nämligen till att enskilda vårdar sina tillgångar till egen nytta och därigenom skapar ökade resurser för oss alla”

För befolkningen i bygder som hamnat under fideikommiss gäller än urkunder från 1700-talet. Hade Björns bok främst handlat om frälsebönderna kunde titeln varit FÖRHOPPNINGEN DE ÄRVDE."

Närmare 20 än 10

Firar det faktum att förlaget måste trycka 2 000 till - sammantaget 17 000 exemplar nu - med en stilla kväll på kontoret. I morgon klockan nio ska jag läsa slutkapitlet i boken på en författardag på ABF. På lördag ska jag och Svante till Djursholms bokhandel. På söndag är det första Tupperware-salongen i Liljeholmen.

Klasskamp

En story ur gårdagens Kristianstadsbladet om hur min bok används av bönderna. Change!


"De hoppas kunna köpa loss sin gård av greven

I flera år har jordbrukarna Per-Axel Ohlsson och Nils-Åke
Ohlsson i Edenryd kämpat för att få köpa loss sin arrendegård från
Trolle-Ljungby. Med Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde" som
beskriver hur den svenska adeln har bevarat inte bara slotten utan
också jorden genom århundraden, lever drömmen nu vidare.

- Vi hoppas att boken ska skapa opinion. Regeringen skulle ha haft
argumenten i boken redan på 1990-talet när de sa nej till en
friköpsrättslag, säger Lars Nilsson som själv är arrendator och
ordförande i Willands Arrendatorförening."

Adeln skriver brev

Var nyss inne på det alltid lyssningsvärda P1-programmet Mediernas hemsida. Hittade då denna roliga berättelse som jag
missat.



"Baron Gripenstedt skickar present

Torsdag 19 november 2009 14:17

För några dagar sedan ringde Baron Gripenstedt mig. Ni vet han som stämde journalisten och författaren Björn af Kleen och som jag intervjuade i Medierna 17 oktober. Han ville skicka mig en bok, sa han, och bad om adressen. I dag kom boken. Den heter From Headlines to Hard Times och är skriven av den gamla BBC och ITN-journalisten Ed Mitchell. Mitchell var en hyllad reporter och nyhetsuppläsare på 80-talet, presenterade nyheter på den engelska kanalen ITN, var korre för BBC etc. Men bakom den vackra ytan fanns "a growing dependency on alcohol", som det står på bokens insida. Mitchell fick så småningom sparken från sitt jobb, hans fru lämnade honom, han gick i personlig konkurs, blev bankrutt och slutade som hemlös på gatan.
Inne i boken har Carl Gripenstedt lämnat en liten lapp. Han tackar för trevligt samarbete gällande intervjun och skriver sedan: "Har nöjet att bifoga en bok av en annan journalist, som också hade lite problem, fast av en annan dignitet".
Jag har nu skrivit ett tack-kort till Carl, där jag också frågar vem han syftar på som har haft problem. Är det jag, eller är det Björn?

Tove Leffler"

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2795&artikel=3250208&date=2009-11-01