Utslaget i arrendenämnden

Rune Persson rapporterar:


Hur det gick?
Det gick inte så bra för Mats Ingolf Svensson. Arrendet höjdes med 43 %, från 37 000 till 53 000 kr (+ brandförsäkringsavgift ) för den lilla släktgården på 14,6 ha åker och 7.4 ha betesmark.
Lagen säger att arrendeavgiften skall vara skälig. Kan man inte enas skall avgiften bestämmas med hänsyn till arrendeställets avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt.
Fideikommissets yrkande om att avgiften för jorden skall vara vad brukaren kan få i arealstöd, 39 000 kr, svalde arrendenämnden med hull och hår. Det hjälpte inte med en åberopad handling där en agronom skriver att spannmålsodling i trakten ger ett minus på 1 000-1 500 kr per ha före arrendeavgift, med arealstöd inräknat om man skall beakta maskinkostnader och arbetsersättning. Hushållningssällskapets kalkyler visar liknande resultat. Skall det gå ihop måste man hålla maskiner gratis eller avstå från ersättning från arbete. Någon notis togs inte heller om påpekande om att EU-stödet förväntas bli ca 6 000 kr lägre per år.
Arrendenämnden skriver ”Det är rimligt och skäligt att markens andel av arrendeavgiften utgörs av det belopp arrendatorn får i stöd, drygt 39 000 kr och markens andel av avgiften bör bestämmas till det beloppet.” (Man får hoppas att ingen EU-parlamentariker läser detta)
För byggnaderna, som Svenssons, med stöd av bl. a. farfaderns noggranna anteckningar 1924-1952, själva upprustat i tre generationer, angavs 24 000 som ”total avgift”. Nämnden gjorde sedan avdrag med 10000 kr för brandförsäkring som betalas separat, varför det blev 14000 kr att lägga till nämnda 39000.
14 000 kr för husen låter inte mycket. I själva verket motsvaras avgiften – vid hyra där inte underhåll krävs som vid arrende – av 34280 kr. (kallhyra 2856 kr/mån) då underhållet brukar kosta 30 % av hyresintäkten (10280 kr) Arrendenämnden avvisade bestämt att titta på de två fallfärdiga bostadshusen under fideikommisset där jorden lagts till andra. Mats Ingolf hävdade, att hans hus kunde ha gått samma öde till mötes som de båda och 16 andra under denne grevens tid sedan 1956 om familjen inte fortsatt på fädernegården samt rustat upp allt ifrån grund till tak.
Fideikommisset hade åberopat en underlydande gård i V Ljungby som jämförelseobjekt. Den var ungefär lika stor/liten. Avgift 92000. Då uppgifterna godtogs var man överens om att syn inte behövdes. Arrendenämnden anför att endast ett jämförelseobjekt innebär svårigheter att bedöma ortens pris. Den fråga man kan ställa sig, mot bakgrund av resultatet, är om ändå inte jämförelseobjektet spökat i bakgrunden?
Den enda kostnaden för fideikommisset tycks vara fastighetsskatt på ca 3000 kr. Den utgiften tas in med råge på upplåten jakträtt.
Greve Hans Gabriel Trolle Wachtmeister (87) var med, pigg och alert. Advokat Bengtsson förde hans talan, men en gång avbröt han och begärde ordet apropå arrendatorernas upprustning av husen. Han upplyste om att det var goda tider för fruktodlare under kriget på 1940-talet. Arrendatorn hade då tjänat så stora pengar att han hade råd att rusta upp husen.
Allt var över på en timme i solskenet på gårdsplanen.
Eventuellt överklagande skall ske till hovrätten senast de 26 september.