Vad är PS?

Vad tyckte adeln själva om den granskning de utsattes för i Jorden de ärvde?

Den frågan besvaras i PS. Boken skildrar den omtumlande utgivningen.

Men PS rymmer också många andra artiklar om skrivande förebilder, samt en lång rapport från min tid som bisattare i tv-programmet Paradise Hotel.

Hur nära får man gå som journalist? Det är ett återkommande motiv i PS.

Maria Schottenius recenserade i DN:

"Det är inte hopplöst. Efter körer av rutinmässigt gnällande om journalistikens förfall dyker det i varje generation upp någon som tar nacksving på publiken. Det här var nåt nytt. Plötsligt är man golvad.

Journalistiken var visst inte död. Inte kritiken, inte reportaget."

Läs hela: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bjorn-af-kleen-ps

Nytt jobb

Den första september börjar jag jobba som skribent och redaktör på Expressens kultursida. Jag har skrivit i Expressen i många år och vikarierat i perioder som redaktör men nu börjar livet som fast anställd. Det är första gången och känns lite som skolstart.

Det innebär att jag fysiskt lämnar min vardag på Weyler förlag, där jag hyrt ett skrivbord sedan 2009. Jag har älskat att vara där och det känns lite läskigt att lämna framförallt Jesper Högström och Svante Weyler som jag delat alla segrar och sorger med. Jag kommer fortsätta att vara knuten till förlaget och förhoppningsvis ge ut fler reportageböcker i framtiden.

Under våren föreläste jag på många bibliotek och i olika kulturföreningar om böckerna Jorden de ärvde och PS. Hör gärna av er om ni är intresserade av att få veta mer om Ridddarhuset, ägostrukturen av jorden, socialdemokratins varma relation till lantadeln eller om hur det är att granska aristokrater.

I februari kommer PS ut som pocketbok på Månpocket.

Soffa x 2

En ny erfarenhet: tv-soffor. Svår grej. SVT = dålig hårdag, mycket imponerande programledare. TV4 = något bättre hårdag, gemytlig programledare.

Recension

PS har recensionsdatum - i den mån den kommer recenseras - den 30 april. Men den ska redan finns i bokhandlar eller vara på väg till dem. Go Kväll på SVT hade en liten men mycket värmande blänkare om den i fredagens program.

Björn, 11 april

Ny bok!

Torsdag kväll förra veckan. Jag checkade in på minst sagt lugubert hotell i Kristianstad där tv:n hälsade:

Käre Bjorn Af Klen
Det är ett noye att få välkomna dig till
Quality Hotel Grand
Kristianstad

Sedan snabbt ner till Konserthuset där jag skulle prata från lilla scenen. Och där i foajén låg den nya boken! Men inte i hårdpocket som förlaget först sagt och jag hela tiden trott. Utan en riktig bok inom hårda pärmar. Tur att jag inte visste det när jag skulle skriva och redigera texterna. Det var svårt nog.

Jag ringde Svante. Det är inget misstag, försäkrade han. Det ska vara en riktig bok. På förlaget pratar vi så mycket om så mycket roligt att vi ibland glömmer det tekniska (som format...)

Min förläggare Svante Weyler frågade i höstas om han fick sammanställa en mindre bok med artiklar av mig. Detta i väntan på nästa ordentliga reportage i nytt ämne. Boken heter PS. Tanken är dels att följa upp och skildra utgivningen av Jorden de ärvde, som var stormig och rörde vid många frågor om journalistiskt hantverk och pressetik, frågor som jag diskuterade i mitt Sommarprogram i P1, som finns inkluderat i PS i en omskriven version. Tanken är också att visa annan slags journalistik, sådant jag ägnar mig åt i vardagen i ganska skilda medier: krogrecensioner, författarporträtt, litteraturrecensioner. PS är ingen sammanfattande buffé för redan invigda, utan en avsmakningsmeny för nyfikna nytillkomna.

Björn, 11 april 2011

Bokrea

Gör som SVT-programmet Go Kväll föreslog igår. Köp Jorden de ärvde på bokrean! / Björn, 23 feb

Läsarna och jag

Månpocket tryckte nyligen ännu en laddning av Jorden de ärvde och jag föreläser kring innehållet mer eller mindre varje vecka. Här en välbesökt träff med Kallhälls seniorakademi strax utanför Stockholm i fredags. Trevlig tillställning. /Björn, 22 februari

Rapport från Justitiedepartementet

Justitiedepartementet har nyligen haft en hearing om arrendefrågor i det svenska lantbruket. Rune Persson var där i egenskap av företrädare för Willands Arrendatorförening. Han refererade hearingen i ett mejl som jag fått tillåtelse att publicera.
/ Björn, 28 januari.



Hemkommen. 29 deltagare från organisationer o myndigheter där. Sveriges Jordägerförbund (adeln och storgods) med kanonen och styrelseproffset Treschow som ville ta bort alla
regler. LRF fjantar med. SJA ligger lågt, vill inte störa. En utredning med M-förtecken skulle kunna rasera arrendelagen som alla anser vara grundläggande för jordbruket. Debatter om sidoarrende, jakt o vidsvin o skador.
Avslut: stort linjetal av Treschow: Lyfta blicken, betydelsen av produktion, bra struktur, global uthållighet så att vi kan föda världens barn: avstampet är ÄGANDERÄTTEN! Rundan med kommentarer var nickande, små tillägg. Vi i Willands Arrendatorförening satt sist.
 
Jag tog till orda och lovordade också Herr Treschows tal. Skall vi nå de visionerna måste det bygga på att det finns enskild äganderätt för bonden. Utan äganderätt ingen rättsäkerhet, initiativkraft, inget framåtskridande. Arrendesystemet under de historiska resterna av beskattningssystem förtar allt, även arbetsglädjen för den enskilde. Redogjorde för frälseböndernas verk allt sedan våra fäder byggde upp gårdarna på nuvarande platser vid laga skifte på 1850-talet. Adeln behärskade 32 % av all jord som frälse ännu mot 1800-talets slut, de tar jorden från oss, raderar ut vår kultur, något hundratal kvar…….

Vad systemet innebär framgår av den här boken, höll upp i
allas åsyn JORDEN DE ÄRVDE. Jag var då arg och minns inte vad jag fyllde på med, men såg att Treschow var högröd i synen. (Jag hade ju tidigare framhållit vem som primärt tar den ekonomiska risken, arbetet, underhåll, EU-byråkrati… Ägaren behöver inte företa sig något enda på fem –tio år… ARRENDELAGEN sköter allt åt honom!) Säkert hade alla läst boken. De visste vem jag var.
De mumlade något till ordföranden Anita Wickström, departementsråd, som därefter avslutade mötet kl. 14:50!
Rune Persson

Umeå tur/retur

Från Västerbottens Folkblad




Den låga pulsen här på bloggen har ingen motsvarighet i den verkliga världen. Jag åker land och rike runt med "Jorden de ärvde" i bagaget. I förra veckan: Umeå. Nästa vecka: Gävle. Igår kväll: Ludvika. Trots snöstorm och minusgrader var det 75 tappra personer som satt i nittio minuter på Ludvika stadsbibliotek, laddade med ett aldrig sinande batteri av frågor. Det är sådant som gör livet meningsfullt.

Umeå var lite speciellt. Någon månad före utsatt datum mejlade arrangören. Godsägare Carl Gripenstedt hade ringt honom och hört sig för om han kunde få delta på scen när jag skulle komma. Det avböjdes vänligt och Gripen erbjöds istället publikbiljetter som vanlig allmoge. En tid innan föredraget hörde han av sig och köpte två biljetter.

Jag var nervös. Morgonen innan avresan ringde jag arrangören och frågade vilket plan Gripenstedt skulle ta. Det var inte detsamma som jag skulle ta. Jag kunde andas ut några timmar till. Men vem skulle Gripen ha i släptåg? Frun? Granngodsägaren Robert Montgomery? Någon ännu argare?

Väl på plats i Norrland fick jag vänta in samtalet på undervåningen - det var på det underbara bok-kooperativet Pilgatan. Tjugo minuter före match kom arrangören Janne ned och berättade att Gripens kompanjon var hans advokat. Han som en gång stämde mig på en miljon kronor. Namnet? Dennis Dicksen.

Jag började andas djupare. Jag såg framför mig nya inlagor från Stockholms tingsätt, presenterade under närvaro av de norrländska lokaltidningarna. Jag kände mig ensam. Min förläggare var i Berlin. Tungan lade sig tillrätta i gommen. Jag kände mig torr.

Samtalet hölls. Gripen och Dicksen satt parkerade långt bak i lokalen. Jag undvek deras blickar. Fyrtiofem minuter gick. Det blev dags för frågor. Gripen ställde sig upp och presenterade sig, han nämnde att han var baron. Han berättade vår historia. Jag hade dykt upp på Brevens bruk en kall morgon. Min bil hade varit skruttig, min klädsel sjavig. Gripen kände för att "hjälpa mig igång" med mitt hopplösa företag. Han var därför mer öppenhjärtig än han först tänkt sig under den påföljande intervjun. Denna öppenhjärtighet drog jag nytta av genom att lura mig in på hans fars begravning och sedan skriva okänsligt om saken. Det var det vanliga.

Jag försökte i någon mån försvara mig. Dicksen grep in. Jag borde tagit hänsyn, menade han, till de gamla godsägarnas ovana att låta sig intervjuas i medierna. Lite som man gör, frågade jag, med barn och tonåringar, andra medieovana grupper?

En man i publiken, tydligen utskickad från Internationalen, tillstod att man nog kunde tycka lite synd om Gripen. Det är inte roligt att få lömsk reporterpåhälsning på sin egen fars begravning. Å andra sidan är slutresultatet så känsligt skrivet, menade mannen, att vi kan förlåta författaren. Gripenstedt tycktes gilla vad han hörde. Försoning?

Efteråt kom han fram, snyggt klädd i rutig utanpåskjorta, och gav mig boken "Jorden vi ärvde", en antologi om miljö han hittat i bok-kooperativet. Vi tog i hand och över Umeå ett stilla snöfall.

Grevar på torg

Jag har inte själv hunnit se TV8:s program "Slottsliv". Men en läsare uppmärksammar mig på det faktum att en av programmets porträtterade, greve Cronstedt, skriver långt om fideikommisset på åttans hemsida - och delvis i polemik mot "Jorden de ärvde".

Med facit i hand är det svårt att se ”adeln”, godsen och fideikommissen som det problem som de flesta aktörer i media vill göra dem till. Om problem finns så återfinns de nog mera hos aktörerna själva än hos ”adeln”, godsen och fideikommissen."

Det är oklart exakt vilka problem som greve Cronstedt tillskriver mig och "andra medieaktörer" i artikeln. Dock är det glädjande att godsherrarna nu är ute på torgen och debatterar. Carl af Petersens ska nyligen ha framträtt i Saltsjöbaden. Onsdag nästa vecka föreläser jag i Umeå och då har baron Gripenstedt, tidigare känd från medierna, förvarnat om sin närvaro. Och nu alltså Cronstedt på åttans hemsida. Välkomna.

http://www.tv8.se/slottsliv/debatt-det-har-skrivits-mycket-felaktigt-om-fideikommiss