Husränta eller husröta?

Ständige gästbloggaren Rune Persson reder ut begreppen.

Säkert var det husröta som Göran Persson sade, vilket en läsare påpekat.
Historiskt sett skulle faktiskt ordet husränta passa in. Ränta kallades ju den beskattningsrätt över bönderna som adeln förvärvat av kronan. Adeln kunde sägas leva på räntan, jordeboksräntan eller ”husräntan”, om man så vill.
Före år 1789 gick det inte an att eftersätta underhållet – låta husröta ta överhanden. Reglerna i Bygninga Balken 27 kap. var stränga. Vart tredje år skulle det vara husesyn vid krono- och skattehemman. För frälsebönderna gällde så ofta som frälseman ”finner det nödigt”.
Om detta gissel för större delen av Sveriges befolkning har Hjalmar Bergman skrivit om i boken Herr von Hancken, verkligen lagt ut texten.
”Sanningen att säga blev vårt arbete till Frihetens fromma alldeles för lätt. – Alltsammans hade redan skett i Frankrike och vi hade bara att följa kutymen. Första natten avskaffade vi kungadömet, ständerna, kyrkan, skatter och pålagor, biskopar och landshövdingar, lagar och kungliga förordningar, indelningsverket och andra större inrättningar. Andra natten rök resten ända ned till skyldigheten att ersätta husröta vid kaptensboställen.”
Skildringen är från välfärdsutskottets sammanträde på Iglinge brunn sommaren 1806. Man planerade således för en samhällsomstörtning där ansvaret för husröta på boställen tycks vara särskilt avskydd.
Det fortsatta midsommarfirandet skildras så här ”Alla de små husen stodo smyckade med löv och blommor. Blott vårt stod kalt, ty von Hancken hatade löv och blommor, som voro ett tillhåll för ohyra, som vållade husröta enligt hans förmenande. Och mot husröta hade han tappert kämpat livet igenom.”
Rune Persson