Det är en berusande känsla att få väcka en journalistisk fråga. Vad gäller innehållet i boken har intresset hittills gällt fideikommiss, och renässansen för fideikommisstanken.
En hel del bloggare, sms:are, facebookuppdaterare har fastnat för denna komplicerade och kontroversiella form av arvslagstiftning - som Sverige som sista land i Europa har kvar.
Det gör mig glad att frågan når fram till läsaren, inte minst eftersom de tidningar som jag skriver för tycks ha mindre intresse av detta. Sydsvenskan, som förmodligen har flest kvarlevande fideikommiss i sitt upptagningsområde, har suttit på ett kapitel i över en månad, men vad jag förstår finns inget vidare intresse av att förhandspublicera. Metro var först sugna men ångrade sig. I Expressen fick jag skriva en sammanfattande debattartikel men ingen redaktör tycks fastnat för några av berättelserna i boken - trots att de graverande detaljerna ligger serverade på guldfat.
Mycket av reportagematerialet har det senaste decenniet flyttat från tidningar till böcker. Och där tycks det förbli.
(Tillägg: för exakt en vecka sedan bjöd jag min kompis André Johansson på en födelsedagslunch där presenten var författaren Lars Gustafsson i helfigur. LG pågick på Operabaren om att tidningarna i dag är för "reaktiva" - det vill säga hellre reagerar på något som varit, än driver en fråga från grunden. I mitt fall har jag fått göra hur många intervjuer som helst men haft stora problem med att få publicera det material som jag blivit intervjuad om. Kanske har det med reaktiviteten att göra.)
Det där känner jag igen som fan... "hellre reagerar på något som varit, än driver en fråga från grunden".
SvaraRaderaBra present. Trevlig helg.
En mycket bra present:
SvaraRaderaandrejohansson.blogspot.com
När jag läste boken tänkte jag flera gånger i termer av tidnings-scoop. Flera berättelser i boken, och hela fideikommissfenomenet för den delen, bäddar för skandalrubriker och stort uppslagna "avslöjanden".
SvaraRaderaDet är konstigt att ingen tidning lagt in en växel på detta.
Ja, eller hur? Varför är det så?
SvaraRaderaHar inte läst boken, skall först påpekas. Men, såg reccensionen av Greider i nätbilagan av Expressen. Där nämns Johan af Petersen, vilket är ett namn jag känner igen. Han var nämligen advokat åt fidekommissarien på Koberg under den tid då "torparna" (alltså några av de gamla arrendatorerna) försökte "friköpa" sina små ställen. Intressant att Petersen hade en bakgrund som fidekommissarie själv!
SvaraRaderaKobergs fidekommiss är mina hemtrakter och därför känner jag väl till fidekommissreglerna och har också med intresse följt avvecklingen av desamma (det har ju inte varit aktuellt med avveckling just på Koberg förstås). Även problematiken med kulturarvets bevarande är ju intressant.