"Ställ fideikommisset under tvångsförvaltning"

Bildtext: Fideikommisset Trolle Ljungby innehas av Hans Gabriel Trolle Wachtmeister.




Fd lantbrukaren RUNE PERSSON påminner om en kommande tvist i arrendenämnden.

1.

I april berättade jag om en tvist mellan fideikommisset Trolle Ljungby i Skåne och en bonde, Mats Ingolf Svensson i Bromölla kommun.

Greven vill höja arrendet med 77%. Mats Ingolf anser att det är på tok för mycket och vill i stället friköpa den lilla gården som han tillsammans med sina fäder moderniserat och bekostat sedan 1924. Det skulle tyvärr strida mot ännu gällande bestämmelser från 1700-talet. Greven vill inte heller.

Avgörandet om arrendevillkoren sker av arrendenämnden i Malmö den 26 augusti. Parterna skall möta upp på prövningsstället i Näsum kl. 10.30. Mötet är offentligt, likaså handlingarna (ärende 3102-09).

Som vanligt när en arrendator inte frivilligt går med på Trolle Wachtmeisters krav, utan ärendet hänskjuts till arrendenämnden, tas det i med lejonklon. (Höll på att skriva örnklorna. Trolle-ättens vapen är nämligen ett huvudlöst ludet troll med örnklor!)
Av speciellt intresse blir att se hur arrendenämnden behandlar godsets krav på 54. 000 kr för de gamla byggnaderna från 1800-talet. Tidigare har man satt arrende efter arealen och bördigheten på åker och betesmark. Byggnaderna har ju i regel arrendatorerna själva sett till att följa med i tidens krav.

Mats Ingolf Svensson har lämnat in avkastningsberäkning och specificerad redogörelse för bekostade nyinvesteringar i bostad, övriga byggnader samt stenröjningar och dikningar på åkermarken ända sedan år 1924. Han har som jämförelse begärt syn på två fallfärdiga bostadshus på arrendeställen under fideikommisset där jorden lagts till andra.

Fideikommisset har å sin sida, som jämförelse begärt syn på ett annat arrendeställe under godset. Det är ungefär lika stort, 22,5 ha. Av kontraktet framgår att fyra fullvuxna nötkreatur skall årligen vinterfödas; underhållet åläggs till ”fullgott skick”; lämnas arrendet skall laga syn hållen 29/5 år 1953 gälla som tillträdessyn; plus femton punkter av Förbud och Särskilda ålägganden ända ned till förbud att ”hava lösgående hund”. Arrendeavgiften som Trolle Wachtmeister kan inkassera, är avsevärt högre än den som begärs i aktuellt ärende.

När det gäller de båda bostadshusen (mangårdsbyggnader) som arrendesidan åberopar, meddelar godset att de är obebodda, det ena skall rivas, och att någon hyra för objekten utgår självfallet inte. Mats Ingolf Svensson påpekar i en inlaga att i det ena bostadshuset spelades filmen Tarps Elin in efter Sven Edvin Saljes bygderoman med samma namn. Byggnaden är nu statt i ruskigt förfall. De som önskat köpa det har fått nej. Exemplet är bara ett av många som visar vilket öde som drabbar befolkningens boplatser under det historiska ägarmandatet om man inte investerar så som Svenssons gjort.
I inlagan hävdar Svensson att fideikommisset raserar jordbruksbefolkningens kulturarv. Det sätts ifråga om det inte är dags att ställa fideikommisset under tvångsförvaltning.


2.

Någon tycker kanske att ärendet inte är mera intressant att läsa om än ett vanligt ärende i hyresnämnden. Betänker man att en tredjedel av jordbruksbefolkningen på 1700-talet inte hade kronan/staten som huvudman utan adeln, som de i princip var helt utelämnade till, finner man att Mats Ingolfs ärende har klassiska rötter. Går man framåt i tiden till 1920, finner man för fideikommissens del, att 83,4 % (112.512 hektar åker) brukades av 7.060 bönder (dagsverkstorpare oräknade). I Sverige har, till skillnad från de flesta andra Europeiska länder, inte genomförts någon jordreform som lett till enskilt ägande för jordbruksbefolkningen (frälsebönderna) som oförskyllt ställts under feodalrättsligt system. Jorden våra förfäder röjde, dikade och satte i kultur, det var den JORDEN DE ÄRVDE – ättlingarna till dåtidens herremän.

Rune Persson