ur Frihetens rike. Om det roliga.

En nyhet behöver inte vara något som inte hänt förut, utan kan vara något som hänt så många gånger att det genast känns igen som en nyhet, nämligen något hemskt, härligt eller vackert, enligt läran om det sköna, alltså estetiken. Estetikens lagar styr alltid. Även det mycket gamla kan vara en nyhet.

Det finns i detta fall ett begränsat antal nyheter, kanske ett tiotal, för sen tar ju intrigerna slut, men det är å andra sidan säkra nyheter som utprovats under lång tid. Det är som med skillingtryck: samma historier berättar om och om igen, dag efter dag, och det finns alltid nya personer till de gamla rollerna, och nyhetsarbetet kan betraktas som en audition med dagens aktuella personer, att se vilka som passar. Passar det inte så blir det ingen nyhet.

---

Vid sitt 25-årsjubileum lät Expressen intervjua en man som hade läst tidningen varje dag från starten. Det blev cirka 8 900 tidningar. Till allmän förvåning uppgav sig mannen inte minnas någonting. Det var blankt. Vi sa oss att det kanske ändå var hoppingivande. Han hade inte tagit skada. Det hade bara passerat.

---

Tanken var, tror jag, att trycka ihop stilen så att allt överflödigt försvann, krama den som när man ostar, så att vattnet rinner av, och till sist bara ha det ofrånkomliga, det ojämförliga kvar, själva osten.

Man kan också tänka på Sartre, som hör till situationen. Allt var situation då. Uttryck i Quartier Latin.

---

Det gemensamma intryck Clas och Pär gav var att ha mycket viktigare saker att göra än att skriva, men ändå ge sig tid att kasta ner några rader. Det hade med stilen att göra. Bägge skrev vårdslöst men det var finlir, de gav intryck av nonchalans men satte in sina stötar med beräkning. Det skulle kännas att den som skriver detta kommer utifrån och har varit med om något och måste ut igen. Livet var en breaking story.

---

Då Harry Martinsons Aniara utkom 1956 skrev Lars Widding en artikel där han ställde frågan: Vad käkar dom egentligen? Kritik från alla håll: vulgärt. Ivar Harrie ryckte ut. Relevant fråga, de gamla grekerna skulle genast ställt den, för övrigt var Lars Widding unikt skickad att ställa den, eftersom han inte bara var reporter och diktare utan också pilot. Förbluffad tystnad. Ännu en räddning.