Kunglig ironi




Har gråtit två gånger under förmiddagen. Tårarna utlöstes av Per Svenssons fantastiskt roliga bok om monarkin (som också är PJ Anders Linders bok, man delar pärmar). 9 av 10 som kritiserar monarkin är ointresserade av kungligheter. Per är passionerat intresserad av dessa gestalter, särskilt de historiska. Ska bara citera ett av hans stycken.


Carl XVI Gustaf ska på statsbesök till Vietnam, i sällskap med en säljsugen näringslivsdelegation. Nästgårds ligger det stenrika oljesultanatet Brunei, vars härskare lär vara en hyvens kille, dessutom med kul hobbies. Sultanen av Brunei samlar på lyxbilar: Ferrari, Rolls Royce, Bentley. Kungen och näringslivsgrabbarna piper dit. Inget ministerförkläde finns på plats, däremot svenska reportrar. Monarken parkerar omdömet i närmsta skogsbryn och ger sig på egen hand ut på en utrikespolitisk rallyrunda.

/---/

Några veckor efter Bruneifiaskot försöker kungens spinndoktor Tarras-Wahlberg få skiten att stänka en smula också på UD. Kungen hade läst på om sultanatet i utrikesdepartementets promemoria och hittat några av sina formuleringar just där, berättar hon. Taktiken är tveeggad. Somliga medborgare kan ju tycka att man av en statschef kan begära att han har en egen omdömesförmåga och kan tänka och tala själv. Kanske också gå och tugga tuggummi på samma gång? En kung är väl ändå inte en buktalardocka? Eller?

2 kommentarer:

  1. Björn, du slår rekord i tarvligheter. Alla vet att du ringde upp Riddarhuset i vilket ärende det nu var, presenterade dig som medlem och fick höra att du inte var det, och att din mamma inte heller är adlig. Nu vill du hämnas överlag på adeln och på kungahuset också av bara farten. Och tjäna pengar på det hela! Hade du minsta stolthet skulle du byta namn till Johansson och försöka göra något vettigt av ditt liv.

    SvaraRadera
  2. Helt poänglöst citat av Per Svensson. Man behöver inte vara doktor i statsrätt för att förstå att kungen inte får företräda någon annan hållning mot främmande makt än den som regeringen intar. Regeringen briefar därför kungen, genom särskilt PM, om sin syn på saken.
    Utrikesminister Laila Freivalds kommentar om att kungen borde ha bortsett från UD:s briefing och istället "tänkt själv" är i strikt mening ett grundlagsbrott av henne.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera!