Artikel publicerad i Expressen 29/4
TV-DOKUMENTÄR
FAMILJEN BERNADOTTE | Av Gregor Nowinski | TV4 i kväll 20:00
Har man minsta insikt i aristokratiska familjestrukturer vet man att yngre systrars positioner är de mest obetydliga. Det enda ansvar man bär mot historien är att hitta en försörjande make. Och bilden av en flyende Madeleine är rörande just eftersom den rymmer ett livsmisslyckande.
Gregor Nowinski fick ett förtjänt publikt genombrott med dokumentären om Wallenberg, där han genom att låta dynastins medlemmar berätta om varandra fångade familjens kärna av kylslagen revanschism.
Hans nya dokumentär om Bernadotte, uppdelad på sex avsnitt, har av kvällens premiärprogram att döma liknande kvaliteter. Det uppstår i Nowinskis möten med aristokrater ett slags äkthet som överrumplar. Receptet är nog så enkelt som verklig nyfikenhet, på vilken kungligheterna reagerar med försök till öppenhet, en öppenhet de saknar språk för. Just i detta vakuum uppstår spännande tv.
Kungen fördjupar sig i sin barndoms faderlöshet med en utläggning om att han "i olika tidningar" läst att alla inte kan "öppna upp sig", redovisa känslor. Denna ståndpunkt återkommer i hans hittills största framgång som regent: tsunamitalet, där han efter att ha identifierat sig med katastrofens föräldralösa barn säger att "tystnad känns som det enda rätta språket" inför tragedin.
En rätt råbarkad hållning, typisk svensk? Är familjen Bernadotte i själva verket symbol för det ordlösa beroende som präglar många samtida hushåll där barnen flyttat ut. Att Madeleine i kristid flyr Stockholm för New York, stamstället för den mest normlösa av världsstäder, är möjligen en sann bild ur ett samtida familjealbum, men obrukbar för en kunglig dynasti.
Själv drömmer kungen fortfarande om en tillvaro som traktorförare på sitt arrendejordbruk, och tydligare än så kan man väl inte träda ned från tronen och samtidigt sitta kvar.
Utan att vara särskilt rojalistisk av mig kan jag inte annat än tycka att du är väldigt feg som så med flit misstolkar vad en annan människa har sagt. Den det rör sig om- kungen- har ju knappast någon möjlighet att försvara sig. Med vilken rätt slår du fast att människor du inte känner personligen inte kan vara öppna, och att de dessutom saknar språk för det? Det är väldigt fegt och väldigt simpelt att gå till sådana personangrepp. Att du dessutom gör det för att marknadsföra dig själv och din bok, gör det bara ännu mera osmakligt. Skäms!
SvaraRaderaHur i kan du få det till ett livsmislyckande att en ung kvinna slår upp sin förlovning för att fästmannen varit otrogen? Vad har du för patriarkalisk kvinnosyn egentligen? Räknas bara kvinnor om de "lyckats fånga en karl" och behåller honom vad han än hittar på? Småborgerligt så det förslår!
SvaraRaderaHerta
Överlägset, tendentiöst och småborgeligt missunsamt tonfall i denna artikel. Björn af Kleen borde se sig själv utifrån, och försöka undvika bli en sorglig Don Quijote-figur.
SvaraRaderaBafK, spetsigheten verkar bita. Nu hemfaller översittarna åt utfall som "småborgeligt missunsamt...". Komiskt!
SvaraRadera