Nystart

Förra veckan var första veckan på evigheter som jag ägnade åt att skriva. Jag följde upp en artikel om Stora Journalistpriset med en sak om reportage- och intervjujournalistikens svaga ställning på våra kultursidor.

Jag tänkte mig artikeln som en mindre replik i ena hörnet, men Expressens kulturchef Björn Wiman drog upp den till en rikt bildsatt huvudartikel, som genererade en hel del respons.

Själva gnistan var att Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius meddelade i ett mejl till mig att redaktionen skulle spara in på intervjuer och reportage i ännu högre grad än tidigare. För mig signalerade prioriteringen ett större skeende. Jag använde mig själv som exempel på ett litet patetiskt sätt: när jag började skriva för Sydsvenskan hade man ett reportageuppslag i kulturbilagan flera dagar i veckan. Samma uppslag förekommer i dag bara på helger i tidningen. För mig som frilansare innebär det krympt utrymme för porträtt och reportage. Det betyder dock inte att det är synd om mig eller att jag har ett svalt förhållande till Sydsvenskan. Bara att det finns större efterfrågan på kortare åsiktsmaterial än på journalistiska saker. Ur ett budgetperspektiv är det logiskt. Ur ett större medieperspektiv är det märkligt: de nya medierna på nätet är proppfullt av snabba åsikter. Därför borde behovet av journalistiskt fotarbete vara stort.

Läs artikeln här:
http://www.expressen.se/kultur/1.1799252/hemmablindhet