Livet på vägen

Däckad i Joakim Bordas soffa.




Trogna läsare vet att jag odlat något av dammsugarförsäljarimage här. Well, denna blir mindre rolig att upprätthålla när man faktiskt förvandlas till dammsugarförsäljare. Befinner mig just nu på en signeringsturné i Skåne. Kör runt i Andreas Ekströms enorma automatväxlade SAAB Combi med ett par fyra barnstolar i.

Det började i Kristianstad igår lunch. Jag som blivit bortskämd med storpublik i Lund och Stockholm, samt Svantes trygga sällskap, slog mig stöddigt ned vid det lilla bordet vid ingången och väntade in anstormningen. Det var dragigt, det var ensamt, det var långsamt. Efter att ha stannat en timme extra, i ren desperation, hade jag till slut sålt 10 böcker inklusive signerat 3 förbeställda. Till slut kom en kvinnlig aristokrat, som redan köpt och läst boken med delat nöje, och sade att hon bara ville "ta en titt på mig". Det var mer än de flesta ville.

Vidare till Radio Kristianstad, för tre trevliga medieminuter. Sedan tokkörning till Helsingborg - kastade mig fram mellan tyska långtradare och andra hillbillys för att hinna fram till den långa kö av rastlösa fans som jag såg framför i det mer kultiverade Helsingborg.

Jag insåg snart att jag riskerat mitt liv i onödan. Efter en timme hade jag sålt tre böcker, och då hade jag tvingat en gammal Lundabekant att köpa en, och dessutom stavat ett namn av tre möjliga fel, så fel att jag fick börja kludda med bläckpennan i tantens dyra exemplar. Fredagar mellan 17 och 18 i Helsingborg tycks inte vara köpmannatimmen med stort K. De som gästade bokhandeln hade i alla fall väldigt specifika inköpslistor. Som inte inkluderade Jorden de ärvde.

Jag vaknade i Malmö i morse och såg att min bok sjunkit ett steg på DN:s kritikerlista. Härifrån är det nedför.