Gripenstedt-gate fortsätter att engagera. Det märktes på Hedengrens, där publikfrågorna gällde stämningen och mitt förhållningssätt till baronen. Fick i morse mejl från en tidigare lärare i journalistik, som tycks ställa sig kritisk till min roll i fallet.
"Men visst känns det väl ändå lite jobbigt att segla under falsk flagg, ställa in sig och verka vara kompis bara för att sen hugga dom i ryggen, eller? Ibland är det nödvändigt, jag vet. Och jag har själv gjort det flera gånger. Men oftast slutar det med att det ändå blir nått litet obehag som liksomkletar sig fast vid en och inte vill släppa."
Det finns inget falskt flaggande här och därmed heller inget fastkletat obehag. Samtliga tre gånger jag besökte Gripenstedt gjorde jag det som journalist - det framgår av bevismejlen. Texten är respektfull på gränsen till hovsam och handlar ordagrant om det vi pratade om under intervjuerna. När jag närmat mig slotten har jag varit extremt artig och i vissa fall tilltalat innehavarna med titel, jag också använt deras eget språk och talat om deras uppdrag utifrån deras självförståelse. Inget av detta kan kategoriseras som falskt flagg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte riktigt vad Gripenstedt upprörts över. Det kapitlet var ju inte särskilt kritiskt. Tvärt om.
SvaraRadera