Ett brev från en sonsonson till en torpare i Hässleholm. Otroligt att boken har hittat till lantbrukare och deras ättlingar.
"Jag har med stort nöje ägnat några sträckläsartimmar
åt Jorden de ärvde och ber bara få säga tack för en
fin läsupplevelse, saklighet och mjuk ironi i bästa
förening.
Man var kom ägandet ifrån? När och varför förlänades
dessa markgrevar? Blir det nästa bok?
Mitt speciella intresse rör och rörde Björnstorp och
Thure-Gabriel Gyllenkrok. Min farfar, född 1873, var
torparunge under godset och talade alltid varmt och
med viss vördnad om slottsherren. Någonstans läste
jag också att man alltid haft goda förbindelser med
underfolket. Vare med det hursomhelst."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är väl inte så konstigt -- rätt många svenskar torde vara barnbarnsbarn till torpare!
SvaraRaderaSant. Vi är ett land av barnbarnbarn till torpare - kanske handlar allt för få böcker om detta arv.
SvaraRaderaJa!
SvaraRaderaMin mamma har länge talat om att skriva något slags släktepos på temat "inflyttningen till städerna".
Hennes morföräldrar var inte torpare, men arrendebönder i den östgötska skärgården - gissningsvis under något slags mörnerskt gods.
Slutsatsen torde även vara att en rätt stor del av den svenska befolkningen har ett egenintresse av att köpa din bok.
bra slutsats.
SvaraRaderaEller hur?! Och mycket fin intervju i Dagens Industri.
SvaraRadera