Ärevördiga Borås Tidning har nu publicerat sin recension.
Den är positiv, men invänder likt många andra mot Lundsbergs- och jaktkapitlet.
Jag ska inte hålla på att bitcha mot enstaka invändningar i recensionsfloden, men eftersom så många har ställt sig frågande till dessa kapitel vill jag bara kort nämna något om tanken med dem.
Igår eftermiddag såg jag "Bröllopsfotografen" på bio - den gestaltar jaktens betydelse i överklassen. Den går knappast att överskatta. Jakt är största hobbyn, jakt kan vara en ganska stor inkomstkälla (liksom utgiftskälla), jakten har en historia som konfliktpunkt i den agrara klasskampen, jakten är ett socialt kitt. Jag kämpade som en dåre för att få följa med på en jakt (och fick till slut följa med Ulrica Posse ut och skjuta ett vildsvin). Jag trodde boken skulle upplevas som ofärdig utan ett jaktinslag. Jag är osäker på varför recensenterna finner kapitlet överflödigt. Är det ämnet i sig eller gäller kritiken sättet på vilket kapitlet är skrivet?
Lundsberg: en majoritet av de adliga godsägarbarnen går där. Det bidrar till en extrem intimitet i det adliga umgänget. Skolan bidrar också till att forma godsägarbarnens världsbild: en avstängd och upphöjd plats i skogen, mer privilegierad och annorlunda än samhället i stort, där släktrötterna klättrar på väggarna. Lundsberg en förlängning av det skyddade herrgårdslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera!