Gods & Gårdar tillbaka i toppform

(Lena Hamilton julstökar)


I flera månader har jag varit orolig för Gods & Gårdar. Senaste numren har varit utslätade, med fler gårdar än gods och för mycket trist internationellt material av byråkaraktär.

Men i och med veckans julnummer gör man comeback som ledande medium i genren herrskaps-kryperi.

Det inledande reportaget om familjen Hamiltons herrgård Moholm, 3,5 mil norr om Skövde, är underbart idylliskt och bisarrt. Jag brukar roa mig med att läsa de utlyfta citaten högt för mig själv:

"Granen ska stå i övre hallen enligt den hamiltonska traditionen"

"Barnen älskar julmaten lika mycket som vi vuxna"

"Lena dukar fram julbordets alla hemlagade läckerheter"

"Vid åttatiden gör tomten efterlängtad entré med sin säck"

"Granen kläs med vackra kulor och pynt som barnen gjort i skolan"

Att läsa Gods och Gårdar är som att läsa en dagisversion av Buddenbrooks, samma frosseri, men utan Manns ironi och distans. Om man vill förstå godsägaradeln, och vad den finner "trevligt", måste man läsa Gods & Gårdar. Kanske var det denna tidning som egentligen fick mig att förstå hur adeln vill bli tilltalad.