Det är en lite melankolisk känsla man har som journalist när man skrivit och publicerat en bok. Jag måste verkligen skriva artiklar – är i desperat behov av pengar (och att återta kontakten med försummade arbetsgivare). Samtidigt förmår jag nästan inte göra det. Har jättesvåra koncentrationsproblem. Och ett slags känsla av futtighet sprider sig i kroppen när man försöker inleda en text på två tusen tecken. Plötsligt känns det dagliga uppdraget förljuget – i jämförelse med att skriva en bok.
Förmår egentligen bara skriva krogkrönikorna i Metro – vilket nog främst beror på att de har en definitiv deadline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera!