Ägnade en del av söndagen åt Thomas Manns långnovell Tonio Kröger. Jag har aldrig tidigare läst en sådan skakande sammanfattning av den bedrägliga konstnärsrollen. Kommateringen är lite klurig, men läs detta.
"Han arbetade icke som den, vilken arbetar för att leva, utan som en som icke vill annat än arbeta, därför att han som levande människa aktar sig för intet, endast som skapande konstnär vill komma i betraktande och för övrigt går gråblek och oansenlig omkring, likt en från sminket rentvättad skådespelare, som ingenting är, när han ingenting har att framställa."
Måste ha varit ett helvete att översätta från originalspråket. Jag tror jag läste den på tyska, och den här passagen har bestämt glidit ur mitt minne. Förmodligen för att den aldrig riktigt gled in.
SvaraRaderaDet fanns dessutom, så att säga, andra detaljer att rikta uppmärksamheten mot än utläggningar om konstnärsrollen...
SvaraRaderaEfter en läsning: Fattade ungefär intet.
SvaraRaderaEfter andra: Jäklar. Jag måste läsa hela...
Det kanske blev lite extra svårläst ryckt ur sitt sammanhang. Det kräver att man vaggas in i den Mannska meningsbyggnaden. Han måste vara 1900-talets största konstnär.
SvaraRaderaFick ingen av er, ni de ovanstående, någon undervisning alls i svenska när ni gick i skolan? Varför ni annars skulle ha svårt att förstå meningar uppbyggda av fler än två satser, ja det finns det ingen förklaring till, och man kan bara begråta att uppenbarligen ingen av er kan ha haft föräldrar vars bildningsnivå varit sådan att de i någon mån kunnat upphjälpa den svenska skolans katastrofalt dåliga undervisningsresultat.
SvaraRaderaDet är "aktar sig" i betydelsen "ser sig som" som i övrigt ställer till det, inte sant? Annars är ju inebörden rätt klar, men däremot svårsmält idag när man ofta förväntas visa upp sitt jag för att skapa cred för sina åsikter och verk. Eller omvänt, styla detta sitt jag och sitt förfflutna så att de passar det man säger.
SvaraRaderaTompas dotter Erika har berättat om hur hon och hennes bröder gjorde sig fruktade i kvarteret i München på tidiga 20-talet, inte genom sin fars prestige utan genom sin egen attityd och sina hårda nävar: "När vi stormade nerför gränden ropade de andra barnen 'Manns kommer! Manns kommer!'" :)
SvaraRaderaTack Sandro för översättningen! och Julie, ja, hela relationen till barnen är spännande. Två av dem tog väl senare livet av sig...
SvaraRadera"Endast fakta kan missta sig, inte Führern"
SvaraRadera-ironiskt skruvad höger av Heinrich Mann efter att han lyssnat till ett skrytsamt Hitlertal i radio hösten 1939 (genial sågning ur krigsdagboken "Zur Zeit von Winston Churchill"). Även brorsan är en intressant profil...
Barnen kan inte ha haft det lätt. Har någon sett den nya tyska filmen+ Den om barn uppvuxna i ungefär samma sorts borgerligt patriarkaliska familj, där "produkten", det som visades utåt var det viktiga, inte något annat. På samma sätt som barnen Mann hävdade sig dessa barn genom att ge sig på andra. Bröderna Manns komplexa sätt att förhålla sig till nazism har aldrig blivit ordentligt genomlyst. Det är talande att ingen av dem lämnade Tyskland förrän de själva och deras egna karriärer var i fara. Den kulturella fernissan var synnerligen tunn.
SvaraRaderaSuzanne