ABF-eufori

Min och förläggarens rimliga farhåga var att inte så många skulle dyka upp på ABF. Dassig vardagskväll om en bok som publicerades för några månader sedan och vars huvudsakliga frågor redan stötts och blötts i tidningarna. Jag gick och gnällde hos Weylers omistliga medarbetare Cilla Sjöblom under hela eftermiddagen.

Faktum är att jag hade sådan ångest inför den brist på publik som skulle blottas på Sveavägen att jag gick och sprang på löpband en timme innan giget och var tvungen att åka taxi för att inte komma för sent.

Väl där var det fullsatt i lokalen som enligt uppgift sväljer 160 personer. Två unga fans som var några minuter sena stoppades till och med i dörren. Tur att min pappa kom in.

Och samtalet mellan mig och förläggaren kändes som det bästa hittills. Mycket bra spännvid i publiken mellan de starkt adelsskeptiska och de mer adelsvurmande. Jag har märkt att just åsiktsspannet är viktigt för dynamiken. Rappt snack, en kortare läsning, många och livfulla frågor.

Tack, verkligen tack, alla som kom dit och gjorde kvällen till en av de absolut mest minnesvärda under hela bokresan.